fjordsaga.blogg.se

2017-08-07
16:55:00

80 km är långt!

I alla fall om de sista 20 skall göras med trötta ben utan motivation, i hällregn... Men vi kom runt och godkända blev vi😅. 
Så nu vet vi att den tappre krigarn klarar betydligt mer än vad man kan tro. Målet i år är ju 2 godkända 80km och just nu känns det nära! Om allt går enligt planerna så blir den av 7 oktober på "Rönningeritten". Sedan får framtiden utvisa om det blir fortsatt tävling i distans eller om vi ska testa ngt nytt igen😉.
 
🌸Vill börja med att tacka alla som fick denna tävling att gå ihop och flyta lika bra som rännilarna längs banans sista km!
Chaufför av groombil samt packåsna: Micke.
Hästgroomar: Josefin, Lisa och Camilla.
Tältfixare och allt i allo: Pappa.
Mat och Fika: Mamma.
Husrum och stallplats: Louise Sieka, Salomea avel & friskvård AB.
Utan er hjälp så skulle vi aldrig kommit runt.🌸
 
Vi (jag, Lisa och Camilla) började vårat äventyr redan på lördagen med att åka till Louise för att övernatta. Jag som vanligtvis har koll på allt enligt mina listor🤓, höll på att glömma passet🙄... 
Vi kom iväg och styrde kosan, fullt övertygade om att hitta rätt med hjälp av Gps. Blev väl något tvivlande när vägarna bara blev mindre och mindre för att till slut vara helt ute i skogen... Men vi kom rätt! (Ganska ovanligt för att vara oss🙄). Efter att ha installerat Hanni, kollat på valpar och föl, tankat och gått igenom tidsplanen inför söndagen så var det bara sova kvar...
Inte lätt kan jag säga, vi hade bl.a. clowner i fönster och dörrhål, blinkande ufon och rosa nallar med huggtänder i och runt vår gäststuga. Jag antar att det va med hjälp av Darin, som satt och sjöng i dörrhålet, som vi till slut fick några timmar med sömn😂.
 Tack Louise! Vi kommer gärna tillbaka och hälsar på lite mer ordentligt nästa gång☺️.
 
Dagen började gråmulen med regnet hängandes i luften. Efter snabb packning och lastning åkte vi till tävlingsplatsen, Roslagens rid och körklubb. Lyxigt att bara ha 25 min att åka😴.
Efter godkänd förbesikting fick Hannibal äta frukost, medan vi ställde iordning vilområdet och snabb-groomen. Lagom till att vi blev klara kom vår förstärkning (Micke, Jossan Mamma & Pappa) till teamet med frukost. 
 Hannibal va rejält taggad innan start och jag hade en hel del att hålla i när starten gick!
Planen va att gå ut någonstans i mitten av fältet för att hitta ngn bra klunga att hänga på. Hannibal tyckte, likt förra gången att vi kunde väl ta täthästarna också. Vi hamnade själva med "häng" på en ryttare i drygt 12 km, Hanni va superfin och bara rullade på i ett betydligt högre tempo än vad jag tänkt för klassen. Underlagen bestod mestadels av mjuka skogsvägar och längs banvallen in mot vårat första groom-stopp kändes han enormt stark i kroppen😃. efter stoppet hamnade vi sedan i en bra, liten klunga att rida med resten av slingan. Hannibal, hade inte riktigt ro att dricka/äta på nästa stopp heller. (Vilket straffade sig med anmärkning på tarmljud hela tävlingen igenom. Det blev dock bättre till sista check). Med mycket ork kvar taktade han in från första slingan och gjorde en ganska snabb pulsning ner till 54 på ca 51/2 min. Groomarna är snabba när de Jobbar!
 Under tiden hade pappa o mamma fixat tak över viloplatsen då det kändes som att regnet skulle komma närsomhelst🙏🏼.
 Snabb vila, Hannibal äter o dricker bra, sedan ut på nästa slinga om 3 mil.
Har tur att gå ut nästan samtidigt som några andra och kan även hålla ett bättre tempo med det sällskapet. Hanni både dricker och tuggar i sig morötter och gräs på stoppen. Fortfarande pigg i benen jobbar vi vidare. Efter halva slingan blåser några klubbkamrater (som red T50) om oss, Hannibal taggar till som tusan, troligtvis så kände han igen träningspolaren😅. Han får hänga på en stund till dess att vi kom in på en skogsstig med mycke sten. Passade på att skritta lite då, klev av och gick bredvid, samtidigt fick Hannibal äta gott gräs. Hittar ett sällskap som vi lugn trav joggar vidare med. Samtidigt kommer även första regnet, det varade som tur va inte länge, utan vi va nästan torra när vi red in till vetrinärgrinden. Även här gör han en bra nedpulsning till 58 på ca 6,5 min. Tarmljuden är nu bättre och det är bara att fortsätt ut på sista slingan som är 20 km, efter en vila med mer mat.
Vi får sällskap ut på den med samma som vi avslutade den förra med. Ingen av hästarna är dock speciellt sugna på en runda till. Det går nu bra mycket långsammare och vi håller oss till det tempot i stort sett hela vägen. Superteamet får in flera stopp på slingan och Hanni fyller på ok. Nu vill vi bara i mål! Vi joggar vidare och ca 2 km kvar öppnar sig himlen...regnet vräker ner, så hårda droppar så de studsar på oss, vattnet forsar fram på vägen och känslan att inte kunna rida fortare va inte speciellt skön😏. Totalt genomblöta från topp till tå, så når vi till slut MÅL!
 Trötta, blöta, kalla och frusna men jäkligt glad va iallafall jag😃.
Bara sista Vetrinärchecken kvar😬. Vi tar det extra lugn, låter Hanni varva ner ordentligt innan vi går in, då han är trött. Det är alltid lika nervöst att gå in, även om man själv har kontrollerat puls, magljud, hudturgor m.m. innan man går in, så är man ju aldrig säker, pulsen kan plötsligt stiga igen, eller så kanske han inte är helt ren i traven, även om man själv inte känt ngn hälta...
Men Hannibal får 👍🏼 av veterinären som även tycker att han är en fin och vältränad kämpe!
Så vi packar ihop för den här gången och åker hem med en godkänd stämpel i boken. Trött häst och ytterligare 80km i kroppen.
Hannibal fick sova inne inatt och blev väldigt glad av att få springa ut till sina tjejer imorse😍.
 Idag ska allt packas upp, tvättas och smörjas, det blir mitt jobb. Så
allt är klart att användas till nästa gång😃.