21:57:13
Är hästar magiska?
Ni vet de där dagarna när man bara vill försvinna under en gammal gran eller nåt. När man bara tycker att allt är tungt, bara tanken att röra på sig får en att bara vilja stänga av, trycka på stopp och säga, det räcker nu!
Idag va en sådan dag... Efter nattjobb, knappt någon sömn sedan natten till måndag, mackor till mat då matlusten är totalt frånvarande pga av stress. Vilket även resulterar i en mage i uppror... Jag kraschade i sängen när jag kom hem imorse, vaknar som vanligt efter 1,5 tim... Lyckades somna om och sova ända till 13. Vaknar med känslan "jag vill inte" i hela kroppen...
Masar mig upp, äter faktiskt mat (om man nu kan kalla fryst pyttipanna för det) väntar in barnen och åker till stallet.
Motvilligt hämtar jag in Hannibal eftersom jag MÅSTE rida igenom programmen inför söndag. Tänker att jag tar Wesley på lina innan. Så har jag gjort lite nytta av dagen.
Då!
Bäst som jag står där och borstar Wesslan så smyger ridsuget på, man blir glad då den store tar ner huvudet och vill bli borstad, känner sig lugn då den gule står bredvid och tuggar sitt hö...
Så det blev ett pass på ridbanan med Wesley, som idag släppte på flera spärrar och va fantastiskt rolig att rida. Lugn, avspänd och kom ner i en relativt låg form. Skänkelvikningarna va inte längre stressade och han gjorde tom halter på medellinjen. Det går framåt igen!
Hannibal sov så han snarkade när Wesslan och jag kom in i stallet för ett byte, lovande... Men även Guling arbetade bra idag, tog självmant tag i ökningarna och va väldigt mjuk och trevlig. Känns bra inför söndag då vi ska starta en lätt B och lätt A. Hanni fick ett bad, klippning av man och skägg samt stretchning och liniment efteråt.
Svårt att åka hem från stallet sådana här dagar... Hästar måste vara magiska?