fjordsaga.blogg.se

2016-09-28
17:00:00

Distanshästar

 Ja, så va det då det här med att prova distansridning med Corre, hur gick det med det egentligen? Jo, i våras gick han och Hannibal 2 st 40 km Clear Round och därmed är vi alla klara för tävlingsklass.
 
Den första red vi i Pålsboda 2/4. Vi hade två rutinerade rävar med oss som groomar. Sofia Larsson som hjälpte Jossan och Corre, ett stort tack för att hon fixade uppspringningen med honom! Erica Svensson stod för allmän markservice, kamera, uppdatering och hade stenkoll på allt, Tack Vännen!
Första slingan gick bra, hästarna drack, åt och kissade utan bekymmer. De pulsade ner fort och klarade första grind utan problem. Ut på andra slingan va inte Corre så värst taggad, vi skrittade mycket under den, han piggnade dock till mot slutet, kände väl igen sig och visste att han va på väg hem. Blev godkända i slutgrind och fick åka hem med första godkända ritten i distansritt.
 
 
 
Litet axplock av bilder från Pålsbodaritten.
 
Nästa tävling blev Lovisedalsritten 24/4 i Rimbo

Tävlingens groom va sambo och pappa Micke. Vilket gick alldeles utmärkt, trots att han aldrig någonsin varit med på någon distanstävling och inte hade en susning om hur de går till.
                          
Vädret va perfekt, bara en aningens lätt snöfall precis i starten, sedan sol och lagom varmt. Jossan fixade förbesiktningen själv med Corre och vi fick vårt nummer på rumpan och gav oss ut på slinga 1. Det gick kanske lite för fort i början då vi hamnade ihop med 2 st som höll ett högt tempo. Våra taggade ganska fort ner och vi kunde låta de andra springa om och före. Sedan körde vi helt enkelt på känslan från hästarna, de fick bestämma tempot nästan helt själva. Banan var helt fantastiskt fin, bra underlag på mestadels mjuka vägar. Det var riktigt härligt att rida och slingan kändes väldigt kort trots sina 2 mil.
Vi skrittade sista biten in i mål och gick i princip in i vetgrind på en gång, vilket gick bra och sedan lite käk och vila innan slinga 2, som va samma som 1:an. Det var en klar fördel för oss och hästarna, som var lika pigga ut den här gången. Känslan va att denna gick ännu lättare. Pigga och glada kom vi i mål och tog det lugnt med avsadling innan sista checken. Hannibal fick gott beröm av veterinären, även Corre. Dock ville inte Corre springa med Jossan så jag fick rycka in och skutta runt med honom så att även han fick ett godkänt.
    Fina vetkort efter sista checken!    
Glada och nöjda åkte vi sedan hemåt och visst ska vi väll göra detta fler gånger!