fjordsaga.blogg.se

2015-09-27
21:09:35

Det händer lite här just nu...

 
MEN!
Igår sprang jag det stora, riktiga, världens tuffaste terränglopp, 30 km, Lidingöloppet!!!
Jag klarade mig hela vägen runt😃. Inom min lilla drömtid dessutom👍🏻. Så jag måste få skryta lite!
 
Jag va uruselt förberedd, ingen träning alls sedan Juni (ridit och skott hästar endast). Legat på soffan och ätit godis, åkt bil och ätit hamburgare... Gått upp 2kg... Har dessutom haft problem med en värkande kropp och dålig sömn alldeles för länge. Kände mig inge taggad alls inför uppgiften...
 
Med sämsta tänkbara uppladdning (enligt de flesta, men funka för mig;) dagen innan med ostfralla till frukost, pyttipanna till lunch och McDonalds till middag😂. Sent i säng och därmed dåligt med sömn, som alla andra dagar..
 
Åt iallafall grötfrukost med ägg och banan innan avfärd mot Stockholm. Planen att åka bil till Danderyd för att sedan åka resten med T-banan var mycket smart, fy tusan vilka köer ut till Lidingö det var! Gratisbussarna va uppskattade av fler än oss...
Vi var tidigt på plats, hämtade startlappen och sedan leta efter ett vettigt lunchställe. Det va fler än oss som tänkt detsamma... Vi beslöt efter en titt på kartan att gå till Grönsta gärde och äta, tittade fel och hamnade efter en låååång promenad på Kåltorp istället, där starten gick. Hittade då inget annat än varmkorv, kexchoklad och dricka. Bra lunch, jag som inte ens äter korv... Åt iallafall en med mycket senap och rostad lök, klämde ner en banan och kexchoklad också, samt 2 Festis. Energi som energi tänkte jag... 
Blev sedan trottoarhäng med goa löparkompisar, Lisa och Mamma innan det va dags att gå till startfållan. Konstigt nog var jag inte ett dugg nervös, men siktet va ju inställt på att bara försöka komma runt, förmodligen därför.
 
När startskottet gick och alla sprang iväg, då kom tävlingsmänniskan fram direkt! Fasen va kul det är att springa! Jag hade ställt mig längst fram på vänstra sidan så jag hade vägen att springa på och det gick så lätt! Benen bara flög fram😃. Hamnade i en bra klunga och hängde bara med, planen va att springa på känslan och bara kolla tiden vid 10, 20 och 25 km.
Hade ett litet mål med första 10 på 65 min, klockan visade 66👍🏻. Tog mig tid att äta och sedan iväg mot nästa!
Gick fortsatt riktigt bra, vid 15 var jag fortfarande övertygad om att det skulle gå hela vägen. De sista 3 in till 20 km va vidriga! Backigt, trångt, och knöligt underlag. Jag gick uppför och lät benen löpa så fort det gick utför, äntligen kom den förbaskade 20-flaggan! Mitt mål 2:20, klockan visade 2:25! 
Här åt och drack jag ordentligt, gick långsamt en bra bit innan benen fick löpa igen. Kändes fortfarande bra, sliten men bra, gott om ork och vilja kvar.
vid ca 7 km kvar började jag få ont i vänster knä...det blev svårt att springa utför...inte bra...Jag fortsatte som innan, gå uppför löpa utför, vid 5 kvar och den fruktade abborrebacken så hade jag ONT! Tröståt en chokladboll, saltgurka och energidryck och tänkte... Jag ska i mål!
Uppför mördarbacken, där vi va många som peppade varandra, imponerad av de som orkar springa uppför den! Sedan löpte jag sakta fram till 4 kvar, då fick jag tänka om... Och gå... Gick ända fram till 3 kvar, när jag sneglade på klockan... 20 min kvar innan 4-tim gränsen... Fasen heller! Har jag kommit så här långt då är det bara och köra på!
Med krabbgång fram till Karinsbacke, som jag såg som mitt sista hinder, så kom jag äntligen in i mitt flow igen. Benen matade på, visst gjorde det ont, men nu va det ju bara flackt utför kvar, snart i mål!
När jag passerade förvarningen och såg mål, så försvann allt tungt!
Ren lycka att få springa in på upploppet, höra alla hejarop, veta att jag fixade det, marken mjuk och fjädrande, klart man hade ork till en spurt kvar! In i mål med ett stort leende, stoppa klockan 3:59:18... Kan det vara sant?!
Ta emot välförtjänd medalj och sedan ut och leta på Lisa och Mamma. Söka upp resultat... Javisst hade jag klarat det! 3:59:16 officiellt resultat! Woho! Så jäkla skönt😅.
 
Så skulle vi bara hem igen då tillsammans med några tusen till... Insåg fort att gå till T-banan (4-5 km) skulle gå fortare än att vänta på buss/taxi... Sagt och gjort, vad är det jämfört med 3 mil i terräng😂.
Det blev en välförtjänt middag på McDonalds och sedan hem för att sova. 
Man kan väl säga att jag sovit bättre, vaknar av att knäet gör ONT! Upp och käka piller och på med liniment... Man kan säga att jag går inte så bra idag😏. Tur att jag har bil med automat, hemresan till Örebro gick ganska bra med ett ben då. 
Har sedan dess slappat på soffan med chips och dipp och funderar över vad jag ska anta för utmaning härnäst...