fjordsaga.blogg.se

Hur vägen härifrån ser ut har jag ingen aning om? Men det ska lösa sig... Fast nu behöver jag hjälp...
Jag är kraschad, tom och slut...
Jag, som alltid fixat allt, haft lösningar för allt, hunnit med allt, orkat allt... Orkar nu inte längre med mig själv, mina egna krav, mina egna måsten... Jag flydde ut i skogen med min ångest och hittade inte hem!

Jag måste nu erkänna att jag inte längre är så jäkla stark, glad och energifylld som jag utåt visat!
Jag är en person, fylld med ångest över att inte räcka till, hinna med, vara tillräcklig... Inte klarar av mina åtaganden, aldrig komma i mål.

Ja, jag har varit fullt medveten om detta men vem vill visa sig så svag, så onyttig och hjälplös?! Det är ju bara att bita ihop och lösa problemen?

Men jag är det nu...
Fråga mig inte hur jag mår, jag mår skit! Fylld av ångest över hur jag ska lösa allt jag har lovat alla att hjälpa dem med. Fylld av ångest över att lämna alla i skiten för att jag inte klarar av att göra mitt jobb! Fylld av ångest över att behöva be andra om hjälp! Fylld av ångest över att behöva träffa de människor som för mig betyder mest! Fylld av ångest över att behöva reda ut mitt liv... Mitt huvud håller på att sprängas av alla ljud, allt prat, av allt, allt, allt!

Så snälla fråga inte hur jag mår...
Jag vill bara komma hem, ligga i tysthet i ett mörkt rum och slippa alla måsten, krypa fram ibland och klappa på mina hästar, när ingen ser...